Here is a poem that came to me through spirit today thanks to an old classmate from advertising school. Hope it can be of comfort. (I was in Hawaii then.)
Varje gång jag ser en lei,
tänker jag på dig,
du som höll min hand,
långt därborta på en strand.
Tills den stora vågen kom
och sköljde över allt,
och allt blev så kallt.
Nu i mörkret står jag här,
med minnena jag bär,
från den resan,
som gjorde mig ensam.
(Men) allt är kvar inom mig...
Varje gång jag ser en lei,
tänker jag på dig.
Every time I see a lei,
I think of all they,
standing at a beach,
suddenly out of reach.
when the big wave came,
and cleared it all,
the wave so tall.
Now in darkness they stand,
far from foreign land,
with memories from their journey,
to be alone they're learning.
(But) all is still within them...
Every time I see a lei,
I think of all they.